Ett fönster som i Askungen...

MItt rum var stort, ganska kvadratiskt. En stor madrass på golvet. VA?! Var min första tanke... Men det var en stor madrass, tjock och väldigt bekväm så det fanns inget att klaga över. Ett fint fönster som tog in en del ljus också. Det var två fönster som tillsammans gjorde ett, som i Askungen, ni vet. Blåa fönsterkarmar. Bredvid sängen fanns ett litet brunt bord som skulle föreställa nattduksbord men nu var ju sängen lite låg för att det skulle fungera. Men bordet var fint, med en yta av vad som såg ut som marmor. Uppepå stod en gul lampa med en stor skärm. I taket hade färgen lossnat på sina ställen. Det var annorlunda från mitt rum hemma i Sverige, där tapeten i ljusare grön gav en varm känsla. Men utsikten var då desto bättre här. Träden var alldeles gröna i parken utanför fönstret.

Jag började packa upp lite saker ur mina väskor. Lite fotoalbum, ramen jag fick av Emelie som består av tre kort på oss från vår Egypten-resa. Det var en perfekt avskeds-present. Den fick stå på nattduksbordet tillsammans med den ståtliga lampan. Jag satte sedan upp några foton på väggen och log för mig själv. Det här var mitt rum i Versailles. Jag slängde ett öga på klockan och kom på att jag borde ringa mamma. Kvart i tio, ja, det var nog ingen fara. Jag slog numret och knappt en signal hann gå fram innan mamma svarade. Nyfiken som få, entusiastisk och skulle höra allt från hur doften va rpå flygplatsen till hur flickans reaktion hade varit. Mammor... Jag kunde bara lugna henne med att allt kändes prima och madrassen på golvet var störtskön.



Nu ska jag göra mig redo för lite träning o sol. Det är jättevackert väder ute.

Kram på er!