Asså, får ont i hela kroppen när ja tänker tanken. Ont, konstigt ont. En känsla som e skrämmande. De e en mix av lycka, frustration, besvikelse, pirr o vansklighet (ej svenska). De e bara så.. Två veckor.. snart tre.. Jag klarar mig, de går. De e massa annat o tänka på, massa annat kul... joo, men ibland påminns ja, bara vi ska äta fisk nån kväll o ja ska ner i källarn för o hämta paketet med fisk som e från Norge.. eller bara ja går förbi hyllan med uncle ben's såser i affärn eller tillome när ja ser nån tar ett avsked... så tänker ja på han.. de e inte rättvist, att ja ska behöva tänka.. Läste ett gammalt sms ikväll o tårarna kom. Plötsligt kändes det väldigt löjligt. Fan, varför gråta för de liksom... jo för känslorna finns där fick ja till svar. Tydligen.. annars skulle de inte kännas som de gör. Tvungen o skriva av mig. Tänker framåt, glöm glöm glöm. Försöker hela dagarna, men att de känns svårt ibland har å mycke me just detta att göra.. FRAMÅT. Det e så kul här o roligare blir de. Ingen tid till att tänka på detta längre.

Man brukar säga: följ ditt hjärta.. hur ska man veta när man ska följa den regeln o när man inte ska de?