Jag har fått en fråga av en tjej som ville veta lite om min au pair resa i Paris(Versailles). Så jag tänkte här skriva ett inlägg med lite råd och tips inför resan.

Jag åkte dit september 2008. Nervös som sjutton men glad över att jag ÄNTLIGEN skulle få göra grejen ja velat i flera år. Jag packade med mig alldeles för mycket men klarade mig fint tack vare en schysst kille på Arlanda(tack igen).

Jag åkte med Work & study abroad. Jag sökte upp deras nummer på internet och ringde dom. De skickade mig de papper jag behövde fylla i och sedan fixade jag collage, betyg med översättning mm. När jag sedan skickat in allt tog det några veckor endast innan de ringde upp mig för en intervju per telefon.

Efter ytterligare någon vecka hade de hittat en familj till mig. Wow! Eftersom de varnat mig på telefon att familjen kan ringa upp dig innan vi hinner göra de, så var beredd med lite frågor o svar. Jag hade förberett en hel del men när det ringde var jag ändå jättenervös. Vi tog hela samtalet på engelska eftersom jag knappt kunde någon franska alls, coolt va? :). Vi föll för varann o ja va välkommen till deras familj. Dagen efter sade jag upp mig från mitt fasta jobb och 1 mån senare for jag iväg.

Tänk på

- Ha med dig lite fickpengar. Man får så man klarar sig i lön men det är kul att kunna göra lite saker utöver det vanliga när man ör en sånhär resa.
- Åk med en positiv inställning och var medveten om att det är du som valt att göra detta och varför. Det lättar de stunder det känns jobbigt.


- Får jag busskort?
Jag bodde i Versailles som ligger ca 2 mil utanför Paris. Så det tog mig ungefär 20 min med tåg att ta mig in till city(Eiffeltornet, Triumph mm). Men jag sade till familjen att jag jättegärna ville gå i skola inne i Paris för att inte fastna i Versailles så de köpte ett carte navigo till mig som gäller i alla 4 zoner. Det är som ett månadskort och fungerar över nästan hela Paris. Familjen betalar ditt busskort. Det var jätteskönt att ha det.

- Hur hittar man skola? Måste man gå i skolan? Vad kostar det?
Åker du med en förmedling får du massa tips på olika skolor runt omkring ditt område. Det var skönt. Med work and study abroad var man tvungen att gå i skolan, vilket var tur. Jag lärde mig så sjukt mycket där och året hade inte alls blivit lite lärorikt och lätt som det blev med skolan. Inte bara att det blir lättare med språket utan att man har något att göra på dagen när lillan var på dagis och att jag fick flera vänner där. Min familj betalade inte skolan men det varierar från familj till familj. Jag betalade 1000 euro så ca. 10 000 kronor för 9 månader. Det var det helt klart värt. Fick mycket hjälp från familjen som verkligen ville att jag skulle lära mig franska.

- Hur hittar man vänner? Vågar jag åka ensam?
Jag åkte helt ensam och kunde som sagt inte mer än några fraser, färgerna o lite så.. Så det var riskabelt, men det var oxå det som gjorde att jag var så taggad på o lära mig. Annars skulle året bli fruktansvärt jobbigt, så jag var tvungen att lära mig. Jag är en väldigt social och öppen tjej som har lätt för att ta kontakt med nya människor. Genom förmedligen fick man en inbjudan till ett möte där alla nya au pairer som åkt med dom skulle samlas. Där mötte jag mina första vänner, flera svenskar. Det kändes jätteroligt. Det gäller att du är framåt, har viljan och är på. Det räcker långt. Sedan fick jag vänner genom skolan, svenska kyrkan och även på dagis. Jag gick fram till tjejer som verkade vara barnvakter och frågade om vi kunde bli vänner. De tyckte nog att jag var ganska skum först men sen blev vi bra vänner och en tjej har jag fortfarande kotakt med och det var så kul just att hon var fransk. Jättehärligt.




En bild på mig och min franska klass.     En bild på mig och min kära italienska vän.

- Vad är Svenska kyrkan?
Svenska kyrkan finns lite överallt i världen, bl.a. i Paris. Det är en plats för dig att hitta vänner, gör aroliga aktiviteter, läsa svenska böcker, prata svenska o bara känna dig lite hemma när det behövs. Där ordnar de au pair träffar och du har stor chans att träffa andra som befinner sig i samma båt som du :)

Jag hoppas att jag har kunnat komma med något bra iaf, och tveka inte att fråga om det är något mer ni vill veta.




Till sist kan jag bara säga. Under året hade jag några svåra stunder då jag längtade hem. Dessa stunder var korta och så fort jag såg min lilla stumpa som för övrigt alltid sa: viens viens ma cherie. Kom kom min älskling. Hon var bara 2,5 år men såå lillgammal. Hon såg på mig när det kändes lite jobbigt och fick mig genast på bättre humör. Jag är så glad att jag fått uppleva det jag upplevde och jag har redan hälsat på familjen 2 ggr efter resan. De har oxå varit här i Sverige och hälsat på min familj. Ett minne för livet.