Ett barndomsminne.
2012-02-06 ღ 08:41:53
God morgon!
VI har en uppgift i skolan nu där vi ska skriva om ett barndomsminne som vi har. Här får ni mitt:
När jag blev storasyster.
Jag minns det som om det var igår, fast det är ganska exakt 20 år sedan. En dag fylld av förväntningar men också en del känslor av oro och glädje. Det var en kall vinter det året. Det minns jag för mamma hade problem med att få igen den tjocka vinterjackan hon behövde ha för att stänga kylan ute. Året var 1992 och dagarna gick fort nu den sista tiden. Det var mycket att tänka på vet jag att mamma sade.
- Man vet aldrig när det händer, och då gäller det att vara beredd.
Jag hade länge gått och tänkt och funderat på hur det skulle kännas att få bli storasyster. Skulle mamma få någon ny att tycka mer om än mig nu? Skulle jag glömmas bort? Hur skulle jag vara mot den lilla bebisen? Jag hade också tänkt att jag skulle lära den allt jag kunde och visa den mina favoritställen.
Så kom dagen… Jag var hos min dagmamma Anne-marie och vi hade tillsammans med mamma planerat att jag och Anne-Marie skulle åka till BB och hälsa på den kvällen efter att alla barnen hade gått hem. Hela dagen var jag förväntansfull och sprudlade av glädje. Jag hade blivit storasyster, jag hade fått en lillebror. Vi hade sett till att det fanns ombyte med i ryggsäcken som mamma packat så jag kunde klä om innan vi åkte till sjukhuset. Det skulle bli så kul att få se honom.
På eftermiddagen när mörkret börjat lägga sig ute och de flesta barnen blivit hämtade, kommer min pappa. Ja, han är inte en av mina högst rankade om man säger så. Vi hade inte så bra kontakt. Visserligen bodde han hos oss men det var lite då och då, han jobbade mest. Det var jag och mamma mesta delen av tiden.
Pappa kommer in i lekrummet och ropar glatt att vi ska åka till sjukhuset och hälsa på lillebror. Jag minns det än, hur jag fick en kall känsla genom kroppen, hur tårarna tryckte på och hur himla ledsen jag blev när mina förväntningar slogs bort. Där stod han och det var helt självkklart att jag skulle följa med honom. Något annat alternativ fanns inte.
- Men, men jag och Anne-Marie ska åka o hälsa på lillebror, vi har ombytet hemma hos henne, kved jag mellan tårarna.
Anne-Marie försökte trösta mig:
- Det blev inte riktigt så nu, följ med pappa. Det blir jättekul ska du se.
Trots att tårarna sprutade och hjärtat sa emot så följde jag till sist med pappa i alla fall och när jag fick se mamma så lade sig besvikelsen. Jag berättade alltsammans för mamma, som förstod mig. Självklart hade jag blivit besviken, då vi planerat något helt annat. Mamma hade själv ingen aning att pappa skulle dyka upp. På sjukhuset satt mamma i en sån där vit sjukhusskjorta och hon hade lillebror i famnen. Han var så liten, så liten och hade ett litet band runt foten med något nummer på. Han var det finaste jag sett. Jag fick hålla honom i famnen och det var en mycket speciell känsla att få bli storasyster. Denna dag bär jag med mig och minns med både gott och ont.
Vad tycker ni?
Nu ska jag ät aupp här och sedan åka mot skolan. Idag blir det plugg med vännerna och sedan en fotokurs på ÖG ikväll med Dahlin.
Puss!
VI har en uppgift i skolan nu där vi ska skriva om ett barndomsminne som vi har. Här får ni mitt:
När jag blev storasyster.
Jag minns det som om det var igår, fast det är ganska exakt 20 år sedan. En dag fylld av förväntningar men också en del känslor av oro och glädje. Det var en kall vinter det året. Det minns jag för mamma hade problem med att få igen den tjocka vinterjackan hon behövde ha för att stänga kylan ute. Året var 1992 och dagarna gick fort nu den sista tiden. Det var mycket att tänka på vet jag att mamma sade.
- Man vet aldrig när det händer, och då gäller det att vara beredd.
Jag hade länge gått och tänkt och funderat på hur det skulle kännas att få bli storasyster. Skulle mamma få någon ny att tycka mer om än mig nu? Skulle jag glömmas bort? Hur skulle jag vara mot den lilla bebisen? Jag hade också tänkt att jag skulle lära den allt jag kunde och visa den mina favoritställen.
Så kom dagen… Jag var hos min dagmamma Anne-marie och vi hade tillsammans med mamma planerat att jag och Anne-Marie skulle åka till BB och hälsa på den kvällen efter att alla barnen hade gått hem. Hela dagen var jag förväntansfull och sprudlade av glädje. Jag hade blivit storasyster, jag hade fått en lillebror. Vi hade sett till att det fanns ombyte med i ryggsäcken som mamma packat så jag kunde klä om innan vi åkte till sjukhuset. Det skulle bli så kul att få se honom.
På eftermiddagen när mörkret börjat lägga sig ute och de flesta barnen blivit hämtade, kommer min pappa. Ja, han är inte en av mina högst rankade om man säger så. Vi hade inte så bra kontakt. Visserligen bodde han hos oss men det var lite då och då, han jobbade mest. Det var jag och mamma mesta delen av tiden.
Pappa kommer in i lekrummet och ropar glatt att vi ska åka till sjukhuset och hälsa på lillebror. Jag minns det än, hur jag fick en kall känsla genom kroppen, hur tårarna tryckte på och hur himla ledsen jag blev när mina förväntningar slogs bort. Där stod han och det var helt självkklart att jag skulle följa med honom. Något annat alternativ fanns inte.
- Men, men jag och Anne-Marie ska åka o hälsa på lillebror, vi har ombytet hemma hos henne, kved jag mellan tårarna.
Anne-Marie försökte trösta mig:
- Det blev inte riktigt så nu, följ med pappa. Det blir jättekul ska du se.
Trots att tårarna sprutade och hjärtat sa emot så följde jag till sist med pappa i alla fall och när jag fick se mamma så lade sig besvikelsen. Jag berättade alltsammans för mamma, som förstod mig. Självklart hade jag blivit besviken, då vi planerat något helt annat. Mamma hade själv ingen aning att pappa skulle dyka upp. På sjukhuset satt mamma i en sån där vit sjukhusskjorta och hon hade lillebror i famnen. Han var så liten, så liten och hade ett litet band runt foten med något nummer på. Han var det finaste jag sett. Jag fick hålla honom i famnen och det var en mycket speciell känsla att få bli storasyster. Denna dag bär jag med mig och minns med både gott och ont.
Vad tycker ni?
Nu ska jag ät aupp här och sedan åka mot skolan. Idag blir det plugg med vännerna och sedan en fotokurs på ÖG ikväll med Dahlin.
Puss!
0 Kommentarer
Trackback
