Från teori till praxis.

Äntligen! Som jag väntat på den här dagen. I flera år hade jag gått och basra drömt om att en dag få åka och jobba som au pair. Det hade blivit en aning seriöst hösten efter att jag gått ut gymnasiet, jag hade fyllt i någr apapper från någon förmedling jag tyckte verkade bra.. Ja, jag hade till och med pratat med en tysk familj. Men mer än så blev det inte. Mycket hade att göra med att jag då hade pojkvän, Marcus Cederberg. Marcus och jag hade varit tillsammans i ganska exakt 3 år. Mitt första riktiga förhållande, den första killen jag någonsin älskat och faktiskt den enda hittills. Det hade hållt i 3 år innan han gjorde slut.. ja, det var han som tog steget, den modige. Vi kände likadant, förstod att det inte skulle hålla, men jag var alldeles för rädd för att våga göra något. Samtidigt ville jag så mycket mer. Det fanns så mycket att upptäcka innan jag skulle stadga mig, bilda familj och allt vad det innabär. Ja, nu var det inte så att jag och Marcus var tvungna att gå hela den biten precis just då och att allt måste ske här och nu, men... jag ville väl inte riktigt vara fast helt enkelt. Jag ska inte ljuga och säga att det inte var jobbigt när det tog slut, för det var det. Det tog månader innna jag kunde somna på kvällarna utan att gråta många tårar, utan att undra varför och om...

Men som det gamla ordspråket lyder "Inget ont som inte har något gott med sig".För bara några dagar efter att vi gjort slut bestämde jag mig. Nu skulle det äntligen bli av. Jag skulle åka utomlands och jobba som au pair. Var jag skulle åka ivsste jag inte. Eftersom jag hade läst tyska, spanska och franska i skolan vasr det dessa tre jag valde mellan. Efter en del samtal och funderingar så hade jag fyllt i alla papper, hittat en fömedling, fått ner en ansökan på engelska och slutligen hittat en familj. Avskedsfesten ägde rum den 30:e augusti och det var då det började kännas på riktigt. Jag hade nu basra någr adagr kvar på jobbet och 8 dagar kvar till avresa. Jag försökte förbereda mig så gott jag kunde. Jag köpte franska ordböcker och försökte återuppta den lilla franska jag lärt mig i skolan, det skulle bli tufft..

- Ta hand om dig nu och lova att ringa när du kommit fram.
- Detsamma! Ja, det är klart jag ringer. Hejdå, älskar er.
- Älskar dig med, har du verkligen allt nu då?

Jo, nog hade jag allt...och lite därtill. En stor resväska på över 30 kg + handbagade(läs flera väskor) men ska man vara borta ett helt år så ska man. Jag lämnade familjen och gick mot kontrollen. Jag fick klä av mig jackan och lägga sakerna i enplastlåda som gick igenom en röntgenmaskin, inga problem. Sedan gick jag mot gaten. Jag tittade en gång till på biljetten: Jo, minsann, Stockholm - Paris. Det var sant. Jag satte mig vid ett café och tog en stor köttbullemakca med apelsinjuice. Det var riktigt gott. Jag njöt så mycket jag kunde eftersom det antagligen skulle dröja länge till nästa riktiga köttbullemacka.

Fortsättning kommer snart :)